"Inga vänner men 14-tusen följare på instagram"

..

Klockan är 23:10 en Torsdag kväll i april. Nu är det tisdag men orden väger det samma.

En ny dag har snart passerat och lyckan i livet är densamma en svag fyra. Min lycka är som störst när jag får vara i en matbutik. Jag skäms över att säga det, nej men jag kan aldrig få nog att vara i denna miljö.

 

Varje dag hittar jag fel på mig själv, om jag har lyckats med något hittar jag alltid något negativt i det.

Drömmen har funnits där länge att lyckas i livet, Motgångarna har varit stora och kritiken har tagit över. Snart kommer jag att kollapsa, jag kan varken ta kritik eller ta emot positivtet. Det finns i alla fall en sak jag har gjort rätt jag har alltid vågat visa mina känslor för killar får gråta. Ibland händer det på idrotten eller på praktiken när påfrestningarna är för stora och tonen är för hård.

 

Jag är en känslosam person och har haft det svårt i skolan även med smilet på. Fullt av ostöttande lärare, utfrysning och elaka klasskamrater.

 

När andra umgås med sina vänner på fritiden lagar jag mat eller skriver recept i min ensamhet dag efter dag. Jag vet att man inte ska tycka synd om sig själv men ibland är det okej. För mitt liv är detsamma och det enda som väntar är flykten till nåt annat.

Allt det roliga kretsar kring just mat och i skolan är på botten även om det inte syns i kroppen. Ja, bara jämför mig för ofta mot andra och ser deras framgångar före mina, vi alla är unika och är bra på olika saker när ska jag inse det?

 

Det sociala har varit svårt sedan mobbningen i trean och uthängdheten i fyran.

 

När jag började gymnasiet för snart tre-år sedan hade jag hoppet på en nystart eller en förändring och att få min första vän på över 10 år, men nej det hände aldrig , dög jag inte eller var mig det var fel på? Dom tankarna kommer nog alltid att ligga och grubbla inom mig.

Gråtet flödar om känslorna kokar, första dagen var hemsk men förhoppningarna fanns fortfarande kvar.

 

Det är så mycket jag känner att jag förlorat i min barndom. Kalasen,överraskningarna och stunderna fulla av allvar och skratt med en kompis inte med en mamma eller bror.

Jag ser dagligen hur andra är lyckliga över sina liv och umgås med vänner på ett sätt som jag aldrig upplevt. Jag gynnar dom det och längtar tills jag ska få uppleva detsamma.

 

Det Här är varför lagatocklart är så mycket mer än bara en receptsida. Det här är mitt livsverk, här får jag peppen och motivation som egentligen borde kommit från en annan som inte ser mig på sättet han ser andra. Och orden jag minns är endast det "sanna", misstag och grejer som kunde lösas på det samma. Fokuset låg på nått annat, orden som skrevs var det enda han fann att säga.

Tack till er som följer mig och skriver fina saker samt peppar mig att våga kämpa och tro på mina drömmar och mål i livet. Mer värt en guld!

 

Tack för att ni finns och är mina virtuella "vänner" som ser den jag är!

Andreas Domeij den unga receptkreatören som kan och vågar kämpa för ett liv fullt av lycka, bor idag i båstad.